Jag älkar dig, pappa!
Att ha en 2-åring hemma kräver ett stort mått tålamod. Tålamod är något jag normalt sett brukar ha ganska gott om. Ja, när jag fått sova mina 8 timmar i sträck om natten, när jag får frisk luft om dagen och när jag tänker på att hon är just 2 år. I nuläget har jag väl inte det bästa tålamodet i världshistorien men jag försöker så gott jag kan. Jag väljer mina strider.
Härom dagen låg jag i vanlig ordning kvar i sängen för att äntligen få lite ostörd sömn efter att maken och dottern klivit upp för att så smångingom ta sig till jobb och förskola. Plötsligt väcks jag ur min slummer av ett vrål från hallen.
2-åring - Jag viiiiiill inte ha galonisar!
Stressad pappa - Det spelar ingen roll, det ösregnar ute. Du måste ha galonisar.
2-åring - Nej, nej, pappa, neeeeeeej. Jag MÅSTE ha utan galonisar!
Stressad pappa - Men sluta nu (uppgivet). Du har liksom inget val. Kom hit så tar vi på galonisarna.
2-åring - JAG SKA INTE HA GALONISAR!
Stressad pappa - NU RÄCKER DET! (höjer rösten ordentligt)
Tystnad. Säkert i 1 minut. Hör hur det frasar om galonisarna när de tas på, ackompanjerad av min makes muttrande. Så efter en stund kommer det.
2- åring - Jag älkar dig, pappa!
Jag fullkomligt smälter.
