God morgon, tant!
Vaknade upp imorse och kände mig som 80 år. Minst. Hade nackspärr så in i bängen och kunde knappt vända huvudet åt vänster. Insåg genast att så här kan man inte ha det och stack in näsan i medicinlådan för att se vad jag kunde hitta för spännande. Alvedon och Voltaren - bingo! Sen var det anti-ångest-medicinen också. Redan uppe i fem tabletter. Lite vitaminer på det och dagen var räddad! 80 år var det.
När värtkatbletterna börjat göra verkan bar det av till jobbet för ett försök att sänka arbetsmoralen lite. Det gick hyfsat. Jag fick bra tips från sjukgymnasterna om rörelseövningar för min ömmande nacke. Sen störde jag receptionisten. Därefter övergick jag till att störa min chef. Jag tror inte nån lyckades utföra ett vettigt arbete under mina två timmar där. Det blev mer kollektivtrafikträning på vägen hem. Så nu har jag redan utfört ett dagsverke och klockan är bara barnet. Och smärtan i nacken börjar återkomma. Bra jobbat mig!
Tablettskörden innan vitaminerna kom in i bilden.
Känner mig också väldigt gammal när jag pratar om "mina mediciner" och särskilt när det blir något akut smärttillstånd och det blir minst fem tabletter. Får man må bra så är det värt det i alla fall. 80+...det är ju fantastiskt att man är så pigg ändå;)
