Ibland är jag faktiskt seriös

Jag fick häromdagen veta att två av mina kollegor drabbats av cancer. En tredje kollega är sjuk sedan en längre tid tillbaka. Tre kvinnor som inte är så många år äldre än mig. Det säger sig själv att med åldern kommer sjukdom och att man därmed möter den i allt större utsträckning. Men för tillfället känns det som att det här med cancer finns på lite för många ställen i min omgivning och det skrämmer mig. Det har kommit lite för nära.

När jag möter människor med cancer inom mitt jobb kan jag ta det på ett annat sätt. Det är fortfarande lika tragiskt, men jag kan hålla det ifrån mig. Jag rent utav måste hålla det ifrån mig annars skulle jag inte klara mitt jobb. Men när det kommer nära en privat blir det jobbigt att hålla känslorna borta även på jobbet. Det är svårt att inte dra paraleller. Och de så vanliga tankarna att "det händer inte mig" söker sig allt längre bort.