En balkong blir till
Jag avskyr att behöva tänka på vad jag har på mig här hemma. Vi bor en halv trappa upp och har därmed viss insyn. Både från gatan utanför och från fastigheter runt omkring. Och jag skiter högaktningsfullt i om någon råkar titta in genom vårt fönster samtidigt som jag går naken in i köket för att hämta ett glas vatten eller traskar från badrummet till sovrummet efter en dusch. Det är inte så att jag står och trycker tuttarna mot fönstret. Jag brukar inte ens tända lampan i köket om jag nu är naken. Jag anser att man måste kunna känna sig fri att gå klädd eller oklädd som man önskar i sitt hem.
Nu har vi i två veckor haft byggarbetare som kommer och går under dagens lopp och jag har fått tänka om. De bankar förvisso rejält på ytterdörren först och vrålar "BYGGARBETE!" när de kommer in om man inte själv hinner öppna dörren. Men det innebär att jag måste tänka på att hela tiden ha kläder på mig. För även om jag är relativt obrydd så känns det inte riktigt okej att öppna dörren i byxor och bh. Det är ju trots allt deras arbetsplats vi snackar om. Men jag har lite svårt att slappna av här hemma. Är alltid lite på vakt eftersom att jag aldrig vet när de kommer in.
Men så bankar någon på dörren och jag öppnar. En man går in i sovrummet och börjar såga i väggen så det står härliga till. Jag står emot min inre ordbajsare och håller mig undan. Vill ju inte att han ska såga av sig nån kroppsdel som följd av att jag står och stör honom. Så är han klar och vips så har vi två tjusiga skåror i sovrumsväggen och jag är åter ensam hemma.
Det kommer bli så otroligt bra när det är klart men för stunden känner jag mig lite som en gäst i mitt eget hem. Men det finns i alla fall en stor fördel med detta eviga borrande - jag hör inte längre vad jag tänker!
