Ibland är jag faktiskt seriös

Det är onekligen svårt att få tid till sig själv och sina funderingar med ett sjukt barn hemma. Idag är hon tack och lov pigg och kunde gå till förskolan. Visst är det mysigt att vara själv med henne när hon är just så pass sjuk att hon är trött och bara vill ligga i soffan och kramas, men att ha ett allt piggare barn hemma samtidigt som ens egna energi tryter är ingen superkombo. Det har dock gått förvånansvärt bra så det får jag ge mig själv en klapp på axeln för. Men idag tänkte jag passa på att vila upp mig inför helgen. Trodde jag alltså. På något sätt verkar jag ha förträngt att balkongbygget just startat i vår förening den här veckan. Så nu sitter jag här i soffan medan byggarbetarna borrar i fasaden. Och det låter så jäkla högt! Men inget ont som inte för något gott med sig. Det låter så mycket i hela huset att varenda tanke jag börjar tänka liksom durrar iväg innan jag hinner fånga den ordentligt. Det är onekligen rätt distraherande. Kanske tar jag mig igenom hela dagen helt utan ångest?

Nåväl, med eller utan borrande i fasaden - jag måste göra min hemläxa inför nästa besök hos terapeuten. Jag vill ju inte komma oförberedd. Så nu ska jag klura på hur jag reagerar i olika situationer, vad det gör med mig och vad som skulle hända om jag försöker agera eller tänka annorlunda. Det kan vara att åka tunnelbana eller att stå i kö i en affär eller vilken situation som helst som ger mig ångest.

Så nu hoppas jag att det nu friska barnet håller sig frisk hela vägen genom halloween-discot i eftermiddag. Ja, så att jag hinner återhämta mig lite.