Hushållerska? Nej tack, jag har redan ett jobb.
Jag är bra på att ha åsikter om hur saker och ting ska skötas här hemma. Allt ifrån inredning till städning, tvätt, bäddning och matlagning. Det finns en anledning till att min man kallar mig köks-Hitler om man säger så. Jag har svårt för att hålla tyst när min man blandar färger hej vilt i tvättstugan eller när han plockar undan i köket men struntar i att torka av spisen. Ibland har jag rätt när jag får mina utbrott men lika ofta har jag inte det minsta rätt. Jag är inte dummare än att jag förstår att saker kan göras på olika sätt. Resultatet behöver inte ens bli detsamma, men det är inte hela världen. Så länge han inte missfärgar min favorittröja. Det har dock bara hänt en gång. Och en gång är ingen gång.
Självklart behöver man komma överens om vad som är en rimlig nivå på arbetet i hemmet. För min del har det betytt att jag fått sänka mina krav. Trots det blir jag ibland irriterad över att min man inte gör det som jag skulle gjort. Jag försöker att bita mig i tungan och tänka att det inte är hela världen. För vad är alternativet? Att gå och efterstäda, plocka, fixa och dona för att få det exakt som jag vill? Eller att göra allting själv? Fan heller! Jag är inte och kommer aldrig att bli någons hushållerska!
Det här blev väldigt tydligt när jag var föräldraledig med vårt barn. Jag var hemma för att ta hand om henne. Inte för att sköta hemmet. Det fanns inte en chans i världen att jag skulle hitta ork till att lyfta ett finger när dottern väl var nöjd och glad. De tillfällena var nämligen väldigt få. Och även om hon varit nöjd och glad hade jag inte velat ägna mig åt hushållsarbete. Jag hade visserligen kunnat tänka mig att börja med middagen om det hade varit möjligt. Men vårt barn var inte riktigt med på noterna. Det som kändes okej att göra var att stoppa in en tvätt eller tre. Dottern var nämligen ett kräkbarn av rang. Så när min man kom hem från jobbet såg lägenheten ut som när han lämnade den på morgonen. Möjligen något större oreda. Samma sak gällde när han var föräldraledig. Stortvätt, städning, matlagning... ja allt sköttes på kvällar och helger.
Det är oerhört viktigt för mig att leva tillsammans med en person som klarar av att sköta hemmet. Som inte är nån jäkla jättebebis. Man kan inte gå runt och bekymra sig över vad som skulle hända om man själv dukar under. Eller för all del vad som skulle hända om man är hemifrån en helg. Det finns nog med saker att oroa sig över här i livet.
Självklart behöver man komma överens om vad som är en rimlig nivå på arbetet i hemmet. För min del har det betytt att jag fått sänka mina krav. Trots det blir jag ibland irriterad över att min man inte gör det som jag skulle gjort. Jag försöker att bita mig i tungan och tänka att det inte är hela världen. För vad är alternativet? Att gå och efterstäda, plocka, fixa och dona för att få det exakt som jag vill? Eller att göra allting själv? Fan heller! Jag är inte och kommer aldrig att bli någons hushållerska!
Det här blev väldigt tydligt när jag var föräldraledig med vårt barn. Jag var hemma för att ta hand om henne. Inte för att sköta hemmet. Det fanns inte en chans i världen att jag skulle hitta ork till att lyfta ett finger när dottern väl var nöjd och glad. De tillfällena var nämligen väldigt få. Och även om hon varit nöjd och glad hade jag inte velat ägna mig åt hushållsarbete. Jag hade visserligen kunnat tänka mig att börja med middagen om det hade varit möjligt. Men vårt barn var inte riktigt med på noterna. Det som kändes okej att göra var att stoppa in en tvätt eller tre. Dottern var nämligen ett kräkbarn av rang. Så när min man kom hem från jobbet såg lägenheten ut som när han lämnade den på morgonen. Möjligen något större oreda. Samma sak gällde när han var föräldraledig. Stortvätt, städning, matlagning... ja allt sköttes på kvällar och helger.
Det är oerhört viktigt för mig att leva tillsammans med en person som klarar av att sköta hemmet. Som inte är nån jäkla jättebebis. Man kan inte gå runt och bekymra sig över vad som skulle hända om man själv dukar under. Eller för all del vad som skulle hända om man är hemifrån en helg. Det finns nog med saker att oroa sig över här i livet.
Kommentarer
Trackback
