Ibland är jag faktiskt seriös

Jag tog mig hela vägen ner till vattnet idag. Seger! Men det kändes inte lika mycket som en seger när det började trycka över bröstet. Jag tog det dock lugnt och strosade vidare i sakta mak utan att dö. Tur var väl det för alla stackars mammalediga med barnvagnar skulle i så fall fått en lite väl spännande förmiddagspromenad. Imorgon ska jag ringa och kolla var min KBT-remiss tagit vägen. Det känns trist att det är ångesten som stoppar mig nu när jag känner att jag faktiskt börjar orka mer. Men det är väl i vanlig ordning små steg i taget som gäller. Jag är bara så otålig!!


Väl värt lite tryck över bröstet!