Där alkoholen går in, går vettet ut
När jag blev gravid med vår dotter blev jag plötsligt väldigt nykter. Inte för att jag hade gått runt full innan, men jag var inte den som spottade i glaset. Man kan rent utav säga att jag i perioder av mitt liv druckit mer än vad som anses sunt och hälsosamt. Jag fick 8 månader på mig att fundera över mina alkoholvanor (och på allt annat man kan tänkas fundera på under en graviditet). 8 väldigt nyttiga månader! Nån gång under mina nyktra månader insåg jag hur mycket ångest mitt drickande gett mig. Och framför allt hur många situationer som jag gärna undvikit som den försatt mig i. Och i vilka tillåtande kretsar jag umgås (även om jag verkligen gillar "mina kretsar"). Visst hade jag funderat på detta även innan. Framför allt hade både jag och min särbo kommit fram till att det inte var värt att tappa en hel ledig dag bara för att det blev lite väl mycket alkohol kvällen innan.
Nåväl, efter att dottern kommit till världen för mer än 2 år sedan har min alkoholkonsumtion varit väldigt låg. Jag dricker lite vitt vin, eller ännu hellre bubbel, nån gång per vecka om ens det. De få gånger jag går på fest så dricker jag lite mer men eftersom jag inte mäktar med att vara bakfull och samtidigt ha ett energiskt barn hemma så blir det rätt sparsamt även då. Jag värderar dessutom en lugn kväll (med eller utan ett glas gott vin) framför en utekväll eller fest. Jag har liksom ingen ork till en massa hallabaloo.
Mitt numera sparsamma drickande har lett till många frågor från omgivningen. Och det är rätt provocerande att tacka nej till mer alkohol. Det ger ju dåligt samvete till den som fortsätter dricka. I samband med en middag med några goda vänner diskuterade vi alkoholvanor i stort och jag förklarade min ståndpunkt varpå en av mina vänner till slut i ren desperation frågade "Men allt gott som alkoholen gjort dig då?". I samma stund som hon sagt det insåg hon hur det lät och vi skrattade. Visst, jag hade förmodligen inte blivit gravid om det inte vore för en stressig arbetssituation och en blöt utekväll. En kombination som gjorde att jag tappade bort all vetskap om en eventuell ägglossning. Och går vi tillbaka längre i tiden så hade jag och min nuvarande man inte blivit ihop när vi blev det om det inte vore för att vi delade en flaska Tanqueray under en än blötare utekväll. Och visst har jag haft min beskärda del roliga utekvällar. Men utöver det? Utöver det tror jag faktiskt inte att alkoholen gjort mig särskilt mycket gott.
Jag gillar mitt vin, inget snack om saken. Men jag spottar numera i glaset. Jag väljer bort fylla och bakfylla eftersom jag inte längre orkar med sånt. Sen har jag väl även blivit äldre, klokare och framför allt mer självsäker. Och jag kan hålla med min mor om att "där alkoholen går in, går vettet ut".
