Ibland är jag faktiskt seriös

Jag anser mig vara en sådär lite lagom utseendefixerad person. Visst tänker jag på hur jag klär mig, hur mitt hår ser ut och jag sminkar mig i princip dagligen (dock inte en endaste gång de senaste 3 månaderna) om man räknar mascara och rouge. Jag är inte toknoga med att raka armhålor eller ben. Särskilt inte om vintrarna. Jag inga problem att gå till lekparken eller handla osminkad, illa klädd och med otvättat hår. Jag är med andra ord rätt normal. Men sen finns situationer då jag plötsligt blir väldigt fåfäng, när det egentligen inte behövs.

I vintras skulle jag till min husläkare för att kolla upp ett födelsemärke som hade ändrat form och utseende. Inget konstigt med det. Jag hade en tid på förmiddagen innan jobbet och hade lämnat dottern på förskolan och skulle bara hem och duscha och sen gå iväg. Det var som sagt vinter och kallt och när det är vinter och kallt blir jag väldigt lätt torr i huden. Så efter duschen stod jag och tittade på magen där födelsemärket satt och tänkte att så här fnasig kan jag inte visa mig för läkaren. Som att han skulle bry sig. Jag letade efter nån hudlotion utan framgång. Så kom jag på att jag har en mirakelkräm i kylen. En sån där tokfet kräm som är perfekt när man är gravid och torr. Glatt smörjde jag in hela mig med krämen, tog på mig kläder och rusade iväg mot vårdcentralen. Väl framme var jag ganska varm och hade hoppats hinna sitta en stund innan det var min tur. Men jag fick komma in till läkaren med en gång. Vi pratade några minuter och sen fick jag klä av mig på överkroppen för att visa födelsemärket. Jag kan säga att jag var lätt generad när han stod med en linjal och mätte det hela samtidigt som jag var helt kladdig av fet hudkräm och svett. Det borde ha lärt mig något.

Några månader senare skulle jag till gynekologen. Inget konstigt med det. Tiden var bokad sedan länge (det tar ungefär 100 år att få ett första besök hos en gynekolog i Stockholm, för den som undrar) så det var ingen surprise när dagen väl kom. Jag stod i duschen på morgonen och insåg att bikinilinjen växt ut åt alla håll och kanter. I vanliga fall hade jag inte brytt mig märkbart, såvida jag inte var på väg till badhuset eller på solsemester, men nu blev jag plötsligt väldigt brydd. Som sagt, gynekologen skulle knappast brytt sig vilket som, men jag bestämde mig för att agera kraftfullt och tog fram första bästa rakhyvel. Denna rakhyvel hade bott i duschen rätt många veckor. Med den vetskapen borde jag låtit djungeln vara kvar. Men nej, jag började raka bikinilinjen för glatta livet med en massa småsår som resultat. När jag ett par timmar senare stod bakom skynket inne på gynekologens rum utan något på underkroppen såg jag klart och tydligt alla dessa småsår och insåg hur uppenbart det var att jag försökt göra mig snygg utan nåt vidare resultat. Jag var inte särskilt avslappnad i gynstolen den gången.

Så, lärde jag mig nåt den gången? Förmodligen inte ett skit. Jag lär göra om det hela igen. Och igen. Och igen. Samla nya pinsamma minnen från mina läkarbesök tack vare min lite lagoma fåfänga.