Alla dessa krav
Jag får höra från alla omkring mig att jag inte ska tänka alls på mitt jobb i nuläget. Jag förstår vad de menar såklart, men det innebär inte att jag låter bli att fundera över hur jag ska, och framför allt, hur jag vill jobba framöver. För det har uppenbart inte fungarat så bra sista tiden.
Jag är en sån person som vill mycket. Jag ställer stora krav på mig själv och jag vill se resultat av mitt arbete för att känna mig nöjd. Jag är kreativ och drivande. Har jag åtagit mig något så ser jag till att genomföra det på bästa sätt. Det är inte odelat till min fördel vill jag mena. Det innebär att jag ibland slår knut på mig själv för att nå upp till mina (ibland) orimliga förväntningar på mig själv.
När jag var färdig sjuksköterska arbetade jag i en mindre ort i Norrland. Jag arbetade på en medicinsk vårdavdelning med många akuta intag. Själva området jag arbetade inom var kanske inte mitt förstahandsval. Det var det jobb som fanns just då. Men jag kom att trivas så otroligt bra på den avdelningen. Mina kollegor var fantastiska människor som alla var väldigt olika men som hade genemnsamt att de visade en enorm omtanke både gentemot kollegor och patienter. Det tog mig ett halvår på den nya arbetsplatsen innan jag tog på mig ett extra uppdrag, lockad av lönepåslag och såklart även av utmaningen. Ett par månader senare lockades jag med i en arbetsgrupp som skulle undersöka olika arbetstidsmodeller. Jätteroligt såklart, men ytterligare ett projekt. Jag hade då inte varit färdig sjuksköterska i ett år. Det dök upp ännu mer roliga projekt som jag så gärna ville hoppa på, men då sa min närmsta chef stopp. Min kloka chef. Hon hade genomskådat mig! Hon såg hur mycket jag ville och hur hårt jag jobbade. Men hon såg också att jag inte hade jobbat särskilt länge inom yrket och ville inte att jag skulle göra slut på alla reserver redan (ja, helst inte nånsin). Så jag stannade där. Eller stannade är egentligen fel ord - jag gick vidare. Men tog inte på mig en massa nya projekt och uppdrag.
Efter ett par år flyttade vi söderut och jag bytte arbetsplats. Det tog inte lång tid innan jag tog på mig spännande uppdrag även där. Och så rullade det på. Visst blev jag stoppad även här av min chef när hon tyckte att jag började få för mycket på mina axlar. Men jag lockas av utmaningen. Och jag inbillar mig att jag är rätt bra på att utstråla att "det här fixar jag". Samtidigt är jag väldigt dålig på att backa när jag själv känner att det är för mycket. Det är ju ett misslyckande! Enligt mig. När det gäller mig. Så stora krav.
Det här är på intet sätt en bra egenskap. Att ställa stora krav på sig själv måste kompenseras med en förmåga att stanna upp och känna efter för att det ska funka. Lyssna till sin kropp. Det är det jag ska bli bättre på nu. Ja jäklar, jag ska bli bäst på det!
