Vardagsångest
Jag satt och pratade med en kompis härom dagen om vardagsångest. Nu menar jag alltså fullt normal ångest över en situation eller ett svårt beslut. Sån ångest som alla normala människor känner emellanåt. När vi satt där så kom jag att tänka på en situation för några år sedan.
När vi skulle lämna den lägenhen jag bott i under 3 års tid till förmån för hufvudstaden hade jag många funderingar inför själva besiktningen. Vårt dåvarande hyresbolag är kända för att vara rätt nitiska och kräva hyresgäster på pengar i den mån det går. Jag visste att vi skulle få anmärkningar på stearinfläckarna på tapeten i ena sovrummet men vi hade lyckats sälja vidare den väggfasta hylla som krävt ungefär 150 hål i väggen till de kommande hyresgästerna. Badrummet i lägenheten var i rätt dåligt skick redan när vi flyttade in. En mörkbrun plastmatta som sett bättre dagar (men som dolde all möjlig skit) samt en härlig våtrumstapet á la 80-tal. För att liva upp det hela hittade jag lite lagom kitchig kakeldekor i form av hjärtan och prickar på Lagerhaus . Ja, jag vet att kakeldekor inte ska sättas på våtrumstapeter men jag tänkte kanske inte fullt så långt där och då. Vi var nöjda med resultatet.
En vacker dag ramlade en av dessa ner i badkaret och jag insåg att det nu fanns ett svagt rosa/rött hjärta fastetsat i tapeten. Jag slet bort all kakeldekor och insåg att jag lyckats föreviga en massa hjärtan och prickar på väggen bakom badkaret. Min första tanke var besiktningen som skulle ske ett par veckor senare. Hur mycket kostar det att byta ut en våtrumstapet? Jag hade ingen aning men insåg att det rörde sig om rätt mycket pengar. Jag försökte med all form av blekmedel att få bort fläckarna från väggen men utan resultat. Så jäkla klantigt av mig! Kakeldekor på våtrumstapet... hallå?! Veckorna gick och jag hade daglig ångest över det hela.
Dagen för besiktningen kom. Kvartersvärden kom med penna och protokoll i högsta hugg. Jag hälsade (överdrivet) glatt och var redo för en utskällning. Hon började i badrummet. Sa inte mycket men tittade sig noga omkring och gjorde några noteringar i protokollet. Jag vågade knappt andas. Jag följde efter henne genom resten av lägenheten och kom till slut till det lila sovrummet. Mycket riktigt skulle vi få betala för byte av två våder, där vi spillt stearin. Så gick vi ut i hallen och hon lämnade över en kopia av protokollet till mig och sa att räkningen kommer med posten om nån vecka. Sen gick hon.
Jag stirrade på pappret jag höll i min hand. Inte ett ord om förstörda tapeter. Och där hade jag gått i veckor med ångest! Det blev bubbel på kvällen.
