Ibland är jag faktiskt seriös

När jag valde att utbilda mig till sjuksköterska gjorde jag det eftersom jag visste att jag garanterat alltid skulle ha jobb, jag skulle ha möjlighet att arbeta både i Sverige och utlandet och att jag skulle kunna arbeta inom många olika områden på olika arbetsplatser. Jag visste också att lönen inte var den bästa men tänkte att det måste ju ändras så småningom. Jag visste däremot inte att det skiljde så lite i lön mellan sjuksköterskor och undersköterskor. Hade jag vetat det är det möjligt att jag tänkt om.

Som färdig sjuksköterska, förvisso för ett antal år sedan, hade jag en ingångslön på 19000 kronor i månaden på ett av landets universitetssjukhus. Det tillkom såklart lite ob-tillägg på det. Jag hade då tre års heltidsstudier bakom mig (förutom några kurser inom helt andra ämnen). Jag ansvarade för mellan sex och tio patienter under mina arbetspass. Just på den avdelningen var de flesta patienter multisjuka och behövde många olika mediciner för att må bra (ja, och för att överleva). Avdelningen var ofta överbelagd och jobbet i sig var väldigt stressigt. Det krävdes att man var skärpt och kunde fatta snabba beslut. Men det var roligt. Och jag trivdes väldigt bra.

Efter ett tag på arbetsplatsen började jag intressera mig för vad andra hade för lön. De flesta av undersköterskorna som hade arbetat mer än några år hade högre lön än mig. Många av dem hade gått omvårdnadsprogrammet på gymnasiet och börjat jobba efter det. En kollega till mig som snart skulle gå i pension hade en lön på 26000 kronor efter att ha arbetat som sjuksköterska hela sitt yrkesverksamma liv. Hennes löneutveckling hade förvisso varit bra med tanke på att hon arbetade mer eller mindre gratis när hon började. Men det blir inte så många kronor i pension.

Det är inte bara inom min branch det ser ut så här. Lönen skiljer sig inte mycket mellan till exempel barnskötare och förskollärare. Dessutom kan du i Sverige få en bra lön inom exempelvis industrin eller som försäljare, utan utbildning. Självklart måste man väga in att en utbildning ger möjlighet till ett (förhoppningsvis) utvecklande jobb inom ett område man är intresserad av. Men när man kan få samma eller bättre lön för ett jobb som inte kräver annat än avslutad gymnasieutbildning blir jag jäkligt irriterad på hur det fungerar.

Idag skulle jag kunna få upp min lön genom att byta arbetsplats eller att vidareutbilda mig. Problemet är att om jag väljer att vidareutbilda mig behöver jag ta studielån ytterligare ett år. Och den lön jag får som vidareutbildad sjuksköterska är inte mycket högre än den lön jag har idag. Så löneökningen gör tyvärr inte att det lönar sig, såvida jag inte får utbildningen betald av arbetsgivaren. Jag kan bara hoppas att det här förändras inom en överskådlig framtid för hur ska man annars kunna övertyga sina barn om att utbildning lönar sig?