Min prioriteringsordning
När jag var föräldraledig med dottern hade jag några punkter på min "att göra"-lista som jag ville hinna med varje dag. Jag hade som sagt ingen vidare enkel spädbarnsperiod och efter ett tag insåg jag att det fanns vissa saker som jag var tvungen att klämma in i vardagen för att jag skulle hålla huvudet upp och fötterna ner.
Det som jag prioriterade högst var att få i mig mat. I alla fall tillräckligt för att inte säcka ihop och ligga som en blöt fläck på hallgolvet när maken kom hem från arbetet.
Nummer två på listan blev att ta en dusch. Denna dusch innebar att jag slet av mig kläderna snabbt som attan och slängde mig in i duschen och gjorde mig ren på 1 minut. I bästa fall höll sig dottern relativt lugn i babysittern men i lika många fall fick jag samtidigt som jag duschade sticka fram huvudet från duschdrapperiet och sjunga, grimasera och gärna dansa för att hålla henne någorlunda fri från gallskrik. För att duscha med ett gallskrikande barn i lägenheten är ingen fridfull upplevelse kan jag meddela.
Den tredje, och sitsa, punkten på listan var att komma ut. Om så bara utanför ytterdörren. Att få känna lite frisk luft (så frisk den kan bli mitt i Stockholm) och vinden i ansiktet.
Jag har kommit på mig själv med att ha samma prioriteringsordning även i dessa dagar när jag bara är hemma, fast den här gången har jag ingen bebis som sällskap. Jag tittar på klockan och inser att jag behöver äta trots att hungern lyser med sin frånvaro. Jag inser hur trött jag är och släpar mig till duschen för att piggna till (och lukta gott!). Och jag går ut med soporna för lite frisk luft. Är jag alltför trött öppnar jag dörren till franska balkongen och tittar till blommorna en stund. Usch så tråkigt!
Det som jag prioriterade högst var att få i mig mat. I alla fall tillräckligt för att inte säcka ihop och ligga som en blöt fläck på hallgolvet när maken kom hem från arbetet.
Nummer två på listan blev att ta en dusch. Denna dusch innebar att jag slet av mig kläderna snabbt som attan och slängde mig in i duschen och gjorde mig ren på 1 minut. I bästa fall höll sig dottern relativt lugn i babysittern men i lika många fall fick jag samtidigt som jag duschade sticka fram huvudet från duschdrapperiet och sjunga, grimasera och gärna dansa för att hålla henne någorlunda fri från gallskrik. För att duscha med ett gallskrikande barn i lägenheten är ingen fridfull upplevelse kan jag meddela.
Den tredje, och sitsa, punkten på listan var att komma ut. Om så bara utanför ytterdörren. Att få känna lite frisk luft (så frisk den kan bli mitt i Stockholm) och vinden i ansiktet.
Jag har kommit på mig själv med att ha samma prioriteringsordning även i dessa dagar när jag bara är hemma, fast den här gången har jag ingen bebis som sällskap. Jag tittar på klockan och inser att jag behöver äta trots att hungern lyser med sin frånvaro. Jag inser hur trött jag är och släpar mig till duschen för att piggna till (och lukta gott!). Och jag går ut med soporna för lite frisk luft. Är jag alltför trött öppnar jag dörren till franska balkongen och tittar till blommorna en stund. Usch så tråkigt!
Kommentarer
Trackback
