Ibland är jag faktiskt seriös

Nu är det en månad sedan allt rasade. En lång månad. Jag mår inte lika akut dåligt, men jag mår inte heller bättre. Visst har man behandlat borrelian men det är också allt. Jag får fortfarande ingen hjälp med det psykiska och det tär. Det känns som att jag sitter och tynar bort här hemma. Och jag kan inte göra annat än att vänta på att få en tid. Tills dess blir jag inte bättre men förhoppnignsvis inte sämre i alla fall.