Bakslag
Jag vet inte om det beror på att jag så smått börjar orka mer och därmed ställer högre krav på mig själv, men jag känner mig stressad idag. Vilopulsen ligger på runt 110. Det kan bidra att jag står inför vad som känns som ännu en kamp mot försäkringskassan och vårdcentralen (både för min egen och dotterns skull) och att krafterna inför detta tryter. Jag önskar att jag bara kunde få fokusera på att bli frisk! Jag läser om människor med samma problem som menar att när de väl fick rätt hjälp så rullade det bara på. Men det känns som att det blivit extra motstånd för min del och jag blir så trött. Jag vill inte behöva kämpa för att få rätt vård. Det tar otroligt mycket kraft som jag redan har väldigt dåligt av. Jag vill bara fokutsera på att bli piggare. Vara ute i naturen, dricka te, vila, vila, vila, kanske träffa en god vän och gärna en KBT-utbildad psykolog så att jag så småningom även fixar att vistas bland lite mer folk (läs tunnelbana, buss och till och med jobbet) utan en massa ångest. Men nu ska jag vänta på att försäkringskassan ska ringa mig (inom två arbetsdagar) samt ytterligare ett besök på vårdcentralen för att förhoppningsvis få en remiss skickad. Vi börjar så. Och så djupandas vi lite.
Fokuserar på det lilla (lila?). Och andas lite till.
