Piss piss piss
Det där med att allt som sker har en mening... idag är en riktig skitdag! Min familj har sedan min far fyllde 60 för ett antal år sedan pratat om, och till och från planerat, en resa tillsammans. En chans att umgås med varandra en vecka utan en massa störande element runt omkring. Men det har hela tiden kommit saker i vägen. Förra året kom vi äntligen till skott och bokade biljetter och hyrde ett stort hus med pool och hela köret. Som bekant blev jag sjuk för ett par månader sen men jag har haft hoppet uppe om att kunna åka med på resan ändå. Nu i veckan var det bara att inse att det inte blir nån resa för min lilla del av familjen. Och det känns så jävla pissigt att jag inte hittar ord att beskriva det! Och jag finner verkligen ingen som helst mening med att inte kunna åka iväg på den här resan som tyvärr inte kommer bli av igen. Det gör mig bara så jäkla ledsen.
För att späda på mitt elände valde dottern att göra dag redan kl 05:20 imorse. Kräk!
Jag får försöka slänga på mig bikinin, blanda en sangría och låtsas att jag är med dem. Kanske ta på dottern en solhatt och smörja med lite solkräm. Ja, så får det bli!
En fantastisk strand! Inte i Spanien men väl ett annat spansktalande land medan dottern fortfarande låg tryggt i magen.
