Ibland är jag faktiskt seriös

Jag bara undrar. Barnet ledsnar aldrig på dessa grisar. Och det finns ungefär en miljon avsnitt på youtube på alla tänkbara språk, förutom just svenska. Men så länge hon är nöjd och mina huvudvärkstabletter fungerar så är jag glad.

Dottern har ett litet mjukisdjur som suttit på en nyckelring. Det är en ekorre eller nåt liknande. En rätt ful sak. Jag satt och fingrade på den härom dagen, läste på etiketten och möttes av det här.
 

Någon som vet vad dessa övriga fibrer består av?

Kärlek, oliver och timjan av Anna Bergenström. Borde finnas i alla hem.


Vad sägs om Shrikand - en dessert med tjock yoghurt, kardemumma och pistagenötter. Här i på tok för stora dessertskålar. Men mätta blev vi.

Efter att ha spenderat gårdagen med magsjukt barn (eller vad det nu var för sjuka) tänkte jag att jag behövde fly fältet lite. Vi hade visserligen en väldigt mysig dag igår eftersom dottern mest var väldigt väldigt trött och kräktes en ynka gång. Så vi myste i soffan hela familjen till sena kvällen. Men nu var det inte det jag skulle skriva om. Fly fältet var det.

Jag bestämde mig för att gå på mellandagsrean och fynda billiga kläder till min nya kropp. Jag önskar att jag kunde skriva att min nya kropp är rätt slank och vältränad, men tyvärr har den här hösten haft motsatt effekt. Så eftersom jag varken är slank eller vältränad och dessutom har gått runt i väldigt mjuka kläder i många månader insåg jag att det kanske är läge att handla lite nya kläder nu när jag lämnar stadsdelen allt oftare. Det bar av mot närmsta galleria där det var förvånansvärt lite folk till en början. Tyvärr blev det ett mindre trevligt besök. Reorna inte mycket att hurra över. Jag som trodde att handeln gått dåligt under vintern och att de skulle rea ut det mesta i butikerna. Men icke! Och när jag väl hittade något att prova insåg jag dels att jag behöver gå upp en storlek från tidigare samt att jag valt att prova kläder på helt fel dag. Så där stod jag med mina få rea"fynd" i ett lysrörsupplyst provrum med menssvullen mage och tillhörande finnar i ansiktet, och tänkte att jag sett bättre ut i mina dar.

Jag får tacka mina ångestdämpande mediciner för att jag inte fick nåt utbrott där och då. Typ la mig och grät på golvet och sparkade med benen i väggen. För jag kände att jag knappt orkade frambringa nån slags reaktion alls. Annat än att jag insåg att jag inte skulle hitta nåt mer under min shoppingtur. Så det blev ju billigt också. Inget ont som inte för nåt gott med sig.

Ursäkta den bristande skärpan. Det blåste utav bara den och det var svårt att övertyga kvisten om att vara stilla.

Jag kom på en otäck koppling mellan julen och magsjuka - saffran! Det året jag mittades av magsjuka på jobbet hade jag ätit saffransglass innan. Det är 4-5 år sen det hände och jag kan fortfarande inte riktigt gilla något med saffran i. Inte fisksoppa med saffran, saffranspannkaka, saffranssås eller kycklingrätter med saffran. Lussebullar går ibland, men bara om de haft lite för lite saffran i (läs pressbyråns).

Nåväl, nog om läskigheter. Nu ska jag försöka få i barnet något att dricka. Mattorna är undanplockade så det är fritt fram för retur.

Dottern vaknade sent idag. Normalt sett är det ett välkommet inslag i vardagen, men just idag var hon väldigt slö. Lite för slö enligt min mening. Vi fick i henne välling till slut och sen ville hon ligga med halvslutna ögon i sängen. Ingen feber och inte ont. Men slö. Vi klev upp och hon ville bara sitta i famnen. Så ville hon plötsligt gå till sitt rum. Det tog nån minut sen hörde vi hur hon kaskadkräktes rakt över hela sängen (den detaljen hörde vi såklart inte, men det var så det var). Att den där jäkla magsjukan alltid ska göra sig besväret att dyka upp under julledigheten. När man vill träffa vänner och bara göra roliga saker. Inte hänga i tvättstugan och skrubba soffan ren från kräk.

Jag kommer ihåg en jul för några år sedan. Jag skulle jobba hela helgen vilket ger ordentligt med extra pengar på kontot. Det är dessutom sällan jobbigt att arbeta just denna helg. Oftast sänker sig lugnet över avdelningen. Många har anhöriga på besök och de lite friskare patienterna åker kanske hem över dagen. Precis när det var dags för jullunch var det två patienter som började kräkas. På en vårdavdelning är det ungefär det minst roliga som kan hända. Jag hade valt att jobba hela julaftonen, från tidig morgon till sen kväll, men tänkte att jag kanske skulle klara mig med tanke på att jag inte hade något med dessa två patienter att göra. När jag kom hem sent på julaftonskvällen mådde jag jättebra och somnade snabbt. Ett par timmar senare vaknade jag med en hemsk smärta i magen. Fortsättninen ska jag inte gå in på men jag kunde inte jobba igen förrän fem dygn senare. Och en av mina jullediga kollegor fick rycka in i mitt ställe.

Nu hoppas jag att det här är en dagisvariant som inte kommer drabba mig. Men jag mår redan illa av bara tanken på att bli sjuk.

Det var inte riktigt meningen men vi hade en massa indiskt över från kvällen innan som vi tog till lunch igår. Och på kvällen blev det lamm. Så idag tänkte jag ge mig på dopp i grytan till både lunch och middag. Och kanske en laxmacka framåt kvällen.

För övrigt hoppas jag att dottern ska finna sinna nya leksaker lika spännande idag så att och att hon vill leka fint på sitt rum hela dagen lång. Önska kan man väl få så här i juletider. När jag ändå håller på så önskar jag att julmaten kommer att smaka bra idag.

Jag har hållit hyacinterna vid liv i hela åtta dagar. Det innebär att vi har utslagna hyacinter på köksbordet så här på självaste julafton.

GOD JUL!

De ser goda ut i alla fall. Receptet hittade jag på den här sidan.

Gamla silverpilen står på gatan här utanför fullastad med saker som ska till återvinningen - kartonger, glas, plast, batterier och returburkar. Sa jag fullastad? För hela bagagutrymmet på denna kombi är knökfullt. Så även framsätet. Och delar av baksätet. Vi hade just satt dottern i sin stol och skulle just börja avfrosta fanskapet (bilen alltså) när min man börjar muttra från förarsätet. Bilen är stendöd!

Inte nog med att det inte blev nån återvinning, det blev heller ingen pakethämtning på postutlämningen. Eller nån julmatsshopping. Eller nån tur till bilprovningen imorgon. Undrar förresten om man kan avboka tiden så här nära inpå?! Nåväl, det blir heller inget införskaffande av en docksäng till dottern imorgon. Men va fan det är bara värdsliga ting. Är i denna stund väldigt glad att vi inte hade planerat att köra till norrland imorgon. Jag har en känsla av att det hade lett till ett visst stresspåslag.

Vaknade upp imorse och kände mig som 80 år. Minst. Hade nackspärr så in i bängen och kunde knappt vända huvudet åt vänster. Insåg genast att så här kan man inte ha det och stack in näsan i medicinlådan för att se vad jag kunde hitta för spännande. Alvedon och Voltaren - bingo! Sen var det anti-ångest-medicinen också. Redan uppe i fem tabletter. Lite vitaminer på det och dagen var räddad! 80 år var det. 

När värtkatbletterna börjat göra verkan bar det av till jobbet för ett försök att sänka arbetsmoralen lite. Det gick hyfsat. Jag fick bra tips från sjukgymnasterna om rörelseövningar för min ömmande nacke. Sen störde jag receptionisten. Därefter övergick jag till att störa min chef. Jag tror inte nån lyckades utföra ett vettigt arbete under mina två timmar där. Det blev mer kollektivtrafikträning på vägen hem. Så nu har jag redan utfört ett dagsverke och klockan är bara barnet. Och smärtan i nacken börjar återkomma. Bra jobbat mig!

Tablettskörden innan vitaminerna kom in i bilden.

Julgransmattan är inget annat än en broderad duk.

Ännu en julklapp rök igår när det visade sig att det jag skulle köpa till min man inte alls gick att köpa. Rackarns! Så jag stod utan några som helst klappar till de allra närmsta. Idag efter en dejt med terapeuten tog jag en tur till närmsta galleria och shopapde loss. Förvånande nog var det väldigt lugnt där. Jag antar att de flesta kommer stressa runt på fredag. Så jag kunde gå runt i lugn och ro och riktigt njuta av det. Nu har jag ordnat julklappar till både make och dotter och nu väntar lite paketinslagning.

Jag insåg just att vi nu har den första julgranen nånsin här hemma. Det är när jag tänker efter den första julgran jag haft i vuxen ålder. Vanligtvis firar jag med familjen eller på resande fot och då finns liksom ingen anledning att klämma in en gran i mitt vanligtvis rätt så trångabodda hem. Men nu är den på plats! Liten och tanig, för att få plats, men ack så fin.

Pepparkakshuset med skuggan av "Staffan" i bakgrunden.

Är du hemma med sjuka barn, föräldraledig, studerande, skiftjobbande, sjukskriven, uttråkad eller vad sjutton som helst - spendera en timme, elva minuter och trettiotre sekunder på svtplay.se framför dokumentären Delfinpojken. En av de mest gripande dokumentärer jag sett på länge. Jag har gråtit, skrattat, förfärats och förundrats. Se den!

Jag fick en julkalender från Bodyshop av min mor sist när vi sågs. En liten present varje dag fram till julafton och jag känner mig som ett barn. Hittills har jag fått en blandad kompott produkter - schampo, balsam, duschtvål, läppglans, bodylotion - helt enkelt en massa trevliga saker. Härom dagen låg en liten flaska med eye makeup remover i luckan. Praktiskt tänkte jag tills jag läste på förpackningen.

Hur lyckas man undvika ögonen när man tar bort sminket från... ja, just det - ögonen?

Dagen efter balsamtvätt. Har just släppt ut det efter att ha haft överhåret uppsatt, därav rufset.

Samma dag som balsamtvätt (inte helt torrt än).

Jag må tycka att den besatthet som vi människor har av att dokumentera allt som händer i våra liv är löjlig, men jag är inte så mycket bättre själv alla gånger. Igår eftermiddag tog jag en promenad samtidigt som solen försvann bakom trädtopparna. Himlen hade ett fantastiskt sken, marken var täckt av frost och där och då kopplade jag bort brusandet av bilarna på Essingeleden under rmig. Jag kände ett lugn inombords. Och vad gör jag då? Jag plockar såklart fram mobilen och tar ett kort.

Det soffbord som kom lindrigast undan.