Tänker så det knakar
Jag har nog alltid varit en tänkare. En sån som vrider och vänder på alla situationer, på egen hand eller tillsammans med vänner. Ibland kan jag börja älta också men då försöker jag stoppa mig själv. Det kan bli tröttsamt att vara en tänkare och det finns stunder då jag önskar att jag hade en på/av-knapp nära till hands. Men så funkar det ju inte.
Den här hösten har jag inte haft något annat val än att fundera över vad som händer - var jag står i livet, hur mitt liv ser ut och hur jag vill att det ska se ut. Och hur jag vill fördela min tid. För hur man än försöker så har dygnet bara 24 timmar. Jag hade önskat att det hade minst en 5-6 timmar extra men man kan inte få allt man önskar. Jag har funderat över och analyserat det mesta som på något sätt rör mig. Jag har inte på något sätt och vis kunnat värja mig från mina tankar. Och det är rätt tungt. Jag har ifrågasatt personer och situationer som jag tidigare inte reflekterat nåt särskilt över. Och jag har ifrågasatt mig själv.
Jag tror att jag kommer starkare ur det här. Det är förvisso smärtsamt men oerhört nyttigt att tvingas fundera över livet. Så jag ger mig själv en klapp på axeln och tänker vidare.
Den här hösten har jag inte haft något annat val än att fundera över vad som händer - var jag står i livet, hur mitt liv ser ut och hur jag vill att det ska se ut. Och hur jag vill fördela min tid. För hur man än försöker så har dygnet bara 24 timmar. Jag hade önskat att det hade minst en 5-6 timmar extra men man kan inte få allt man önskar. Jag har funderat över och analyserat det mesta som på något sätt rör mig. Jag har inte på något sätt och vis kunnat värja mig från mina tankar. Och det är rätt tungt. Jag har ifrågasatt personer och situationer som jag tidigare inte reflekterat nåt särskilt över. Och jag har ifrågasatt mig själv.
Jag tror att jag kommer starkare ur det här. Det är förvisso smärtsamt men oerhört nyttigt att tvingas fundera över livet. Så jag ger mig själv en klapp på axeln och tänker vidare.
Kommentarer
Trackback
