En gnutta insikt
Jag har funderat mycket över om jag hade kunnat undvika att hamna mitt i detta utmattningssyndrom. Vad jag hade kunnat göra annorlunda. Men hur jag än funderar över det så återkommer jag till att jag nog inte hade kunnat göra så mycket. Jag tror i ärlighetens namn inte att det går att hindra en annan människa från att göra misstag. Man behöver göra sina egna misstag och förhoppningsvis lära sig från dessa. Det hjälper föga att några lite försiktigt påpekar att man kanske har lite för mycket på sitt bord. För det är desto fler som står och hejar på. Som applåderar framstegen och följer en med glada hejarop hela vägen in i väggen.
Sen tystnar applåderna. Och kvar står jag med en sjuhelsickes massa inre konflilkter. Konflikter mellan karriärkvinnan och barnet. Konflikter mellan den jag vill vara och den jag är. Och jag måste hitta ett nytt sätt att leva på.
Jag tror att det här kommer att leda till något gott. Att jag kommer att komma ur det här som en starkare, klokare människa. Men vägen dit tycks lång.
