Ibland är jag faktiskt seriös

Nej det är inte välgörande för vare sig kropp eller själ att få utmattningssyndrom. För själen blir det nog bra i slutändan. Jag jobbar mig åt rätt håll. Men jäklar vad kroppen har tagit stryk!! Jag har ökat i vikt. Inte mycket, men tillräckligt för att känna att byxorna sitter åt i midjan och att magen börjar puta. Jag tycker att mina tröjor känns trängre över armarna. Viktökningen i sig är förhållandevis lätt att åtgärda och kommer till stor del lösa sig själv ju mer mobil jag blir. Men min kropp har totalt tappat formen! Jag har tappet muskler överallt och det stör mig till tusen! Jag känner mig som en oformlig blobb. Jag hade just hunnit få tillbaka en hel del muskler efter graviditeten när jag i våras mer eller mindre fick lägga ner träningen eftersom jag redan då mådde rätt dåligt. Jag förstod det bara inte då. Och nu med tre månaders inaktivitet sånär som senaste veckorna då jag börjat med halvtimmeslånga promenader... nu vill jag helst inte se mig själv i en spegel. Jag hoppas verkligen att jag kan få hjälp att hantera min ångest så att jag kommer ut mer. Just nu är min remiss vidareskickad till ett nytt ställe eftersom det första inte kan ta emot mig. Cirkusen fortsätter men nu med mig som elefant i mitten!