Ibland är jag faktiskt seriös

Jag och min man jobbar inom helt olika världar. Vi möter förvisso människor båda två men under helt olika förutsättningar. Min man är enligt mig ohyggligt äckelmagad. Själv är jag lagd åt andra hållet. Så länge jag inte äter kan jag diskutera det mesta. Som sjuksköterska blir man rätt avtrubbad på den fronten.

Så länge vi har känt varandra har jag kunnat se hur orolig han blir om jag börjar prata om något som rör mitt jobb. Han blir orolig eftersom att han är rädd att jag ska råka nämna något om ett sår som var oerhört intressant eller liknande. Då blir han väldigt blek och ber mig sluta prata. Trots att jag censurerar å det rejälaste.

Men så kom det här med springmask in i vårt liv. Nej, vi har inte sett en endaste liten mask här hemma. Men för mig är bara tanken på maskar alldeles ohyggligt äcklig. De är äckliga utomhus under regniga dagar. Så äckliga att jag får kväljningar när jag är ute och går. Så, tanken på att jag skulle kunna tänkas hitta maskar i dotterns blöja är vidrig. Jag förstår ju att det inte rör sig om daggmaskar men ändå. På något sätt tycks inte min man vara lika känslig i detta fall.

Igår diskuterade vi springmaskarnas eventuella närvaro i vårt hem och hur man upptäcker dem. Jag bad honom sluta prata. Jag höll på att kräkas inne på ICA. Han tittade förvånat på mig och blev sedan mycket nöjd över de omvända rollerna.