Ibland är jag faktiskt seriös

Jag börjar förstå hur trött jag faktiskt är. I vanlig ordning väckte maken mig imorse innan han gick iväg med barnet till förskolan. Det har varit "i vanlig ordning" i snart två veckor eftersom det kommer byggarbetare till huset i arla morgonstund. Jag har svårt att slappna av helt här hemma när jag vet att det när som helst kan komma in en främmande människa för att fixelidona i sovrummet. Och när jag inte kan slappna av så kommer ångesten som ett brev på posten. Så har det varit de senaste två veckorna.

Jag förstår om det låter som ett lyxproblem att stiga upp klockan halv åtta, särskilt när man har små barn. Det är ju sovmorgon för tusan! Men om man räknar in varför jag är sjukskriven och att sömnen är otroligt viktig för mig just nu så kanske det är lättare att förstå. I två dagar har jag väntat på att bilningsarbetet i fasaden ska komma igång. De ska alltså göra ett antal stora hål för själva balkongdörrarna. Det säger sig självt att det kommer att låta ordentligt och att mina möjligheter att vila på dagtid kommer att minska drastiskt. Jag försöker se det som ett tillfälle att göra KBT-övningar ute i verkligheten eller nåt.

Men åter till morgonen. Jag blev som sagt väckt men kände direkt att jag inte alls mådde bra. Så jag gick och la mig i dotterns säng för att vila lite till. Dit kommer åtminstone inga byggarbetare. Och det funkade över förväntan - jag vaknade kl 12. Utan ångest!